En av mina favoritböcker är Graffitti Woman av Nicholas Ganz, en fotobok där världens främsta kvinnliga graffitikonstnärer presenteras och förklarar sin sak. Ett par absoluta favoriter genom åren har varit Miss Van, Fafi och Mickey. I boken var den dock två konstnärer som stod ut, Blue - som med sina hårda ord och psykedeliska bilder representerar en av Sveriges enligt mig bästa graffitikonstnärer samt Hera, som nu slagit sig ihop med Akut och bildat Herakut och lämnar eftertänksamma och sensuella profiler och personligheter på hårda betongväggar.
Under Göteborgs Kulturkalas visades Blue, eller Carolina Falkholt som hon egentligen heter, på Göteborgs Konstmuseum. Samtidigt i Stockholm pågick Art of the Streets, en festival centrerat kring svensk graffiti- och streetart-kultur där hennes verk diskuterades tillsammans med Akay, Klisterpeter och Adams. Utställningen på Konstmuseet var förlagd i Stensalen, där väggar täcktes med stora svepande bilder som vid nedsläckning lyste upp av florecerande färg och stengolvet upptogs till stor del av en typ av täckmatta i plast där händer, ögon och vingar i samma stil som bilden ovan med fjälliknande uppbyggnad påminde om indiska hennatatueringar.
"More women are becoming brave. They have stopped listening to the media, which is trying to get them to obsessabout their looks and fuckability." Blue från Graffiti Woman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar