I wore my sneakers but I'm not a sneak

Allting började 2005 med breakdans, tracktops och ihärdigt tjatande:

Adidas Superstar 35th Anniversary Project Playground - en skönhet i ljusblå mocka med senapsgula detaljer. Idag ser man knappt ursprungsfärgen för de har slitits hårt; på i danssalen, på scenen och tyvärr felaktiga, ihärdiga försök att borsta fram originalets nyanser.

Sen gick det ganska snabbt...

Etched White från samma serie. Skön plös, lätt att matcha upp och lagom bling för breakgirlen som bar dem då.

De shelltoes som fått mest kärlek är dock dessa...

Superstar vintage darkgrey snakeskin från 2007(?)

Sen upptäcktes den lite högre varianten, Pro Model!

Pro Model Vintage Lux i cameo inköpt sommaren 2006 i butiken FEVER på den första lönen från Liseberg. På insidan är de täckta av de mjukaste skinnet och de är lika snygga idag som för 5 år sedan, efter att jag så smått började inse att jag borde ta hand om mina investeringar.

 Våren efter åkte jag till London, tvingade in mamma i varenda sneakerbutik jag hittade; otaliga Size? och Foot Patrol. Resan resulterade i ett par classics:

Pro Model Vinatge Money Green. Stenhårda.

På juldagen 2006 klickade jag hem årets Christmas Edition, fodrade och allt:

Mörkgrönt, mjukt bearbetat upper med håriga stripes och mässingskapslar på snörena!

Sommarkicksen har dock varit Gazelle:

OP (one piece) i mocka från 2007 samt...

Milano från 2008 med ett upper av vit satin och med rågummisula!

De som har presenterats här är favoriterna som antingen använts tills de fallit sönder, tills färgen försvunnit eller fortfarande står framme, tar välförtjänt plats används när vädret tillåter. Faktum kvarstår att de är många som glidit mig ur händerna, de som man drömt drömmar om men som aldrig kunnat ta sig till min samling av orsaker såsom sjukt limiterad upplaga, bara tillverkats i herrstorlekar eller, den vanligaste, strejkande plånbok. Här är några av de som väckt det största kicks-suget...

Gazelle OP i fantastisk vinröd...

 Adidas AdiColour!!

Samt AdiColour Black Series inspirerad av Keith Haring. Grafisk sneakerperfektion av en absolut favorit.


För övrigt fyller den här låten 25 år i år!

fuktskadad och mätt

Vad man gör ibland vid den här tiden på året...

 På hösten äts det mycke gott, t ex...

pocherade ostron om man är på snabbvisit i sthlm...

 eller de obligatoriska rostade kastanjerna...

 man värmer upp kvällarna med god öl från skottska öarna...

 men ibland är man lite dålig på att ha koll på musiken och missar totalt chansen till viktiga saker som konserter och så... då grämer man sig ett tag men blir oftast ganska snabbt...

uppiggad och peppad av partner in crimes som hjälper en att vända upp och ner på köket och de hala, blöta gatorna i borås.

You shake my world from my ground to my head

I november är det jag och bror som går och ser Little Dragon i Stockholm. Svensk popelekronica när det är som vackrast. Deras nysläppta album Ritual Union är rent örongodis när man vill sjunka ner i soffan och uppslukas av elektroniska slingor, enkla och krispiga beats och Yukimi Naganos säregna flickiga men ändå så rispiga röst. De absoluta topparna på albumet är Shuffle a dream, Crystalfilm och When I go out.