Stod och väntade utanför bibliotekets dörrar vid öppning var och varannan dag flera veckor innan tentan för jag visste att det skulle krävas.
Ett invant platsschema där förmiddagarna spenderades i datasalen med genomgång av föreläsningarna, följt av räknande vid något bord med fönster, i princip enda solljuset för dagen.
Samtidigt lade jag märke till de andra runt omkring mig som likt mig hade skapat en rutin, var man satt, när. Vissa gånger bytte jag våningsplan, men man kom aldrig ifrån tjattret. Skulle kunna sitta i de tysta salarna, men där skulle snarare koncentrationen störas av min egen rädsla för att väsnas.
Träffade de andra klasskamraterna, bad om hjälp, försökte förstå vilka formler man skulle använda vid uträkning av leasingavgift och hur man räknade ut internräntan.
Självklart sket det sig på tentan. Så jag får försöka igen, med mindre tid för plugg med ett heltidsjobb och ingen att fråga om hjälp fram tills sista veckan är det en ren chansning.
Det enda jag har att skylla på är min egen fokusering. Den suger. Ser jag en intressant person gå förbi, känd eller okänd, eller har några ett samtal värt/ovärt att lyssna på (musik för den delen också) har jag förlorat.
Vilken tur då att jag inte sitter på biblioteket i Borås, utan i en lagom tråkig villaförort där det enda som borde kunna få mig att tappa fokus är datorn och bror.
Då jag uppenbarligen sitter framför datorn nu har jag redan förlorat, vilket jag påminner mig själv med att komponera denna ytterst passande lista: Loser
