tisdag 25 maj 2010

torsdag 20 maj 2010

måndag 17 maj 2010

hur tänkte dom nu?

Plast i stadsparken presenterar: en balklänning stor som en tipi, två bullterrier och en pudel. Välplacerade(?)

måndag 10 maj 2010

desillusion och gryningar i öst

Våren är en tid då ord som dekadens och desillusion blir vardag och förväntan på den ljusa tid som kommer lika snabbt grusas som körsbärsblommorna i Kungsträgården vissnar. 
Men våren räddar ofta sig själv genom att bjuda på musiken som räddar resten av året.
Så jag kollar på bilder från förra våren, hemifrån, låter öronen dränkas av melankoli och texter som kramar ur varenda liten känsla ur hjärtat och ser fram emot augusti då öron och ögon kommer samspela, på Way Out West, The National.



söndag 9 maj 2010

mode 2

Så kom den sista dagen på Borås FashionDays. Regnet hängde i luften och blåsten tog tag i paraplyerna och tvingade på oss de få droppar som faktiskt kom.
En blixtvisit på stora torget och dagens Fairtrade-marknad kändes obligatoriskt. Vädret verkade dock hålla majoriteten av stadens befolkning inomhus då det i princip var folktomt på marknaden. De marknadsstånd som jag lade märke till hade klädbytar-tema, fairtrade-bananer och isländsk fisk. Den sistnämnda fick mig dock mest att tänka på dåliga skämt om aktualiteten med rökt isländsk fisk...

Kvällen spenderades återigen på Simonsland, denna gång skulle THS modedesignettor presentera en visning med namnet "Ett utsnitt ur historien". Det kom att bli ett happening utöver det vanliga.
Med utgångspunkten historiska dräkter från medeltiden och framåt skred olika personligheter nerför catwalken klädda i historiskt mer eller mindre korrekta klänningar uppsytt i enkel vit toile.

Andra varvet började förfallet: samma modeller, samma klänningar, dock förändringen att klänningarna hade fått revor, man kunde i på vissa dräkter skönja krinolinen under kjolen och ärmar började hänga i trasor.

Tredje varvet blir plötsligt mer färgrikt då färgstänk och ännu större revor förställde de tidigare vita och enkla dräkterna till mer eller mindre trasor. Sedan fortsatte det med mer färg och trasigare klänningar och desperatare blickar från modellerna. Färgen droppade ner från kläderna på den vita catwalken och handavtryck fastnade på den lika vita väggen bakom. Allting ackompanjeras av livetrummor och visselpipor som i allt hetsigare takt höjer tempot och galenskapen på den en gång vita catwalken...
Den sista delen är ett enda virrvarr av fallande tygbitar, en ormgrop av färg och slitande i de sista trådresterna som en gång var skinande vita och hela, omsorgsfullt hopsydda dräkter.


Att med ord beskriva vad som utspelades framför en är ganska vanskligt så jag hänvisar vidare till de bilder som togs under kvällen.
http://fashiondays.nu/?p=880

bilder från mode 1

mode 1

Det har varit FashionDays i staden i dagarna tre vilket har inneburit otalet aktiviteter som ska besökas och människor att träffa.

Den första modevisningen, på fredagen, på en frisersalong var bland det sämsta jag någonsin beskådat: modellerna hade överarbetade, överdimensionerade burr till frisyrer, stylingen var det tråkigaste jag sett och det kändes som en väldigt misslyckad början på modedagarna.

Vi begav oss därifrån ganska snabbt, mot kvällens soaré där det skulle bjudas på modevisning och musik. Lokalerna i Simonsland är perfekta för den här typen av sammankomster kan man enkelt konstatera... Industrikänslan är maximal, vita råa väggar och pelare, draperade skynken skärmade av och skapade en ganska dunkel stämning när skymningen sakta men säkert släkte ner lokalen. Med billig bar och plats på "front row" med galet sällskap kunde man ju inte undvika att ha skitkul.

Första visningen, bella o bastian, hade en lättsam, lantlig sommarkänsla med korta shorts, slappa skjortor och veckade, boxiga tees. Färgskalan i saffransgul och gråblå fick mej att längta efter sol och brunbrända ben.

Andra visningen, Therese Fredman, hade en mer sofistikerad, glamorös feeling med korta klänningar i chiffong, volanger och draperingar. Färgskalan var svart och vit med något enstaka hallonrött inslag. Personligen var klänningarna inget som jag själv skulle bära men det beror nog mer på min egen avsaknad av glamour än på brister i hennes design.

Sista visningen för kvällen var den jag hade sett mest fram emot, Josefin Strid.
En försmak på vad som skulle visas var en klänning utställd i lokalen, enbart bestående av blixtlås. Visningen var allvarlig, stel och ackompanjerades av en grupp som framförde ett "textilmusikaliskt performance", Scentific Sciences.
Kläderna som visades hade en tung känsla med vad som såg ut som läderremsor draperade i stora sjok, kjolar med krinolin-liknande ställningar, midjehöga shorts och långa röda skärp. Man kan utan att överdriva säga att mycket av det som visades är ganska svårburet, samtidigt är det främst couture hon designar, vilket mer visar på en designers skicklighet och inte nödvändigtvis behöver en kropp för att uppfylla sin funktion.